”Public service” är ursprungligen ett brittiskt uttryck, som då syftar på BBC och de privata tv-bolag som har ett avtal med staten gällande deras programutbud. Syftet med public service är att befolkningen ska ha tillgång till ett berikande programutbud.

I Sverige omfattar public service Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio. Tanken med dessa radio- och tv-kanaler är att de ska vara oberoende, det vill säga inte kopplade till någon särskild politisk ideologi eller påverkade av sponsorer. Därför sänds ingen reklam i dessa kanaler – istället finansieras verksamheten genom de TV-avgifter som alla som äger en tv i Sverige ska betala. TV-avgiften ligger på drygt 2 200 kronor om året, vilket sammanlagt ger SVT, UR och SR en årlig budget på 7,1 miljarder kronor. Undantaget från reklamregeln är särskilda program, som Melodifestivalen, som kan vara sponsrade av företag. I sådana fall visas en skylt före programmets start med sponsorns namn. Sponsorer är ofta nödvändiga för att SVT:s budget ska hålla för det omfattande spektakel som Melodifestivalen har blivit.

För vanliga människor är det dock oftast inte ett alternativ att söka sponsorer när ens privata budget inte håller. En annan vanlig lösning är då istället att man får låna pengar. Om man hamnar i den situationen ska man se till att låna pengar hos Sambla, eftersom man där kan jämföra lånevillkor från olika banker och låneinstitut. Det gör att man kan vara säker på att man lånar till så bra förutsättningar som möjligt.

Den svenska public service-definitionen återfinns i sändningstillståndets åttonde paragraf, där det bland annat står att programmen i public service ska ”präglas av folkbildningsambitioner”, och att man ska representera flera olika åsikter i programmen. Programmen ska också hålla hög kvalitet och tillgodose intressen från flera olika grupper gällande religion, kultur och vetenskap.