Visselblåsare, vakthundar och källgrävare – bara dåliga nyheter?
Bara dåliga nyheter
Flertalet av mediakonsumenterna vilka tar del av nyheter, rapporter och deba
tter kan drabbas av en sorts slentrian, en pessimistisk och negativ bild av verkligheten. Dagligen översköljs man av nyheter om krig, orättvisor, svält och förskräckliga händelser rapporteras och kablas ut genom samhällets olika mediekanaler.
För att en nyhet skall nå ut till allmänheten måste den upptäckas, grävas fram och spridas. Scouterna har ett motto av typen “alltid redo”. Nyhetsjournalistikens motto skulle kunna vara “slå vakt, avslöja och gräv”. Världen innehåller många orättvisor, elände och krig, vilket journalistiken återspeglar. Därför visas många negativa nyheter i tidningar och Tv. En rättvisare, fredligare och mer oproblematiskt värld skulle leda till bättre nyheter och vice versa.
Slå vakt, blås i visselpipan och gräv
Stundtals är förmodligen detta journalistiska arbete både krävande, obekvämt och dystopiskt på flera plan. Orsakerna till att dåliga nyheter har en mer framträdande roll än bra nyheter är egentligen att journalisternas främsta uppgift är att visselblåsa och uppmärksamma obekväma avslöjanden, slå vakt om rättigheter och stå på den lilla människans sida. Att agera vakthund när andra är frånvarande. Journalistiken skall peka på orättvisor och gräva fram källor, aktivt söka information som andra vill dölja. Fortsätt vakta!

orma ett postväsende och här fanns ett fungerande postsystem redan under 1500-talet. Under ett tidigt 1600-talet utvecklades postväsendet att även inbegripa Danmark, Frankrike och England. Nu växte även distributionen och utbudet av pamfletter, nyhetstidningar och böcker ökade lavinartat. Historiker menat att man kan
blir viralt på nätet kommer från sociala medier likt Facebook, Twitter eller Instagram. Problemet har uppmärksammats och gratistidningen Metro skapade Viralgranskaren redan 2014. Den är idag ett stående nyhetsinslag för att påvisa falska nyheter och
erkommande historia i samhällsdebatten. Hotet från andra kommunikationskanaler har ständigt hängt över papperstidningen likt en svart lieman från Bergmans film Det sjunde inseglet. Radions intåg i de svenska hemmen under hela 1920-talet skulle leda till att medborgarna skulle lyssna på nyheterna istället för att läsa dessa. Avslutande av prenumerationer och upphörandet av försäljningen av papperstidningen i lösnummerformat var skräckscenariot för tidningsägarna. En viss nedgång blev det men papperstidningen överlevde.